general utan armé

Sitter med gråten i halsen och tänker att nae det här är fel. Allt har hållit sig på håll tills nu när jag blev ensam. Min älskling och jag har snart 2 månader och vi har inte sovit utan varandra en enda natt men nu ikväll var han tvungen att vara hemma själva för att han inte kan ta epan till skolan imorgon så nu kommer allting.. samtidigt. Det känns hemskt, fyfan säger jag bara.